Jag sitter på skolan här i Valpo och försöker samla tankarna lite. Jag kom fram till skolan mitt i lektionen förra måndagen efter 22 timmars flygresa och sen dess har dagarna varit intensiva: pratat och pratat med klasskompisar och människorna på vandrarhemmet, tittat på dokumentärer, ätit skaldjur, dansat tango, druckit öl, gått vilse i valparaisos färgstarka gränder och suttit på torget och tittat på hundar som ligger och solar och tonåringar som hånglar.
Jag är inne i den lyriska fasen då allt och alla känns helt fantastiska mest. Men som vår lärare Juan sa så kan den underbara känslan när som helst "blomma ut in en kris", det kommer säkert det med...Men än så länge har jag motivation...Det är svårt dethär, att skapa utifrån ingenting, även om det är dokumentärt så måste iden komma från mig ju...
Jag trodde att jag skulle skriva reportage här, men nu är jag helt inne på att göra en radiodokumentär...JAg älskar ju radio så jag vet inte varför inte tanken har slagit mig tidigare... Ibland känns det som att jag är så begränsad i mina tankar när jag är i Sverige.En dokumentär om abortförbudet i Chile ska vi göra, jag och Hampus, är det tänkt. Kanske mest för att det är en så vidrig lag, mellan 1930-talet fram till 1989 fick kvinnor göra abort om deras liv svävade i livsfara, men den lagen ändrades under Pinochets tid. Nu är abort i alla former totalt förbjudet, men aborter görs givetvis ändå, bara att omständigheterna är mycket farligare för de flesta.
Jag vet att jag skriver lite lössryckt nu, mina tankar har bara snurrat sedan jag kom hit...idag är det kallt och gråruskigt här, även inne fryser man, speciellt på nätterna...Jag och Hampus har flyttat in i ett ljust stort rum nära skolan, vi har stora fönster som vetter ut mot en gata, det är aldrig tyst, bilar som kör förbi och hundslagsmål hela nätterna, känns nästan som att man befinner sig ute på gatan, men jag trivs med det...vi ska nog ändå flytta, till något billigare och där det finns fler chilenare att prata med...Dessutom känner man sig som en jättebebis där vi bor nu, Cecilia som äger huset gör frukost åt oss, tvättar våra kläder och städar, det kanske borde vara skönt men jag tycker mest det känns konstigt..
Vi är rika och jävligt previligerade här, jämfört med Mexico känns Chile så modernt men det finns fortfarande mycket fattigdom, människor kanske inte svälter men många verkar ha det svårt att få ekonomin att gå ihop, studenterna jobbar jättemycket för att ha råd att plugga och sånna saker...Medans vi får bidrag från svenska staten för att vara här och plugga och det är ju inte direkt så att vi pluggar jättehårt...Vi är de rika europeerna här, det är bara att inse. Igår var det två som blev rånade på en filmkamera. Och att gå runt här och göra dokumentärer om en vardag som för vissa är väldigt hård, det känns också konstigt. Man får verkligen försöka vara lite medveten hur och var man trampar och klampar, inte minst när det gäller det jag och hampus ska försöka skildra, som är en väldigt tabubelagd fråga.
Det finns hursomhelst så mycket engagemang och duktiga människor här, det känns väldigt roligt.Jag vill så väldigt gärna producera något som känns bra, jag vill lära mig så mycket, jag vill skaffa vänner och jag vill hitta en väg in i det chilenska samhället, ja just nu är jag ganska stirrig med alla mina viljor...
Ska lägga upp lite bilder här snart också, på valpos gatukonst och hundarna och de små cafeerna...
