11:e September, Santiago de Chile

Vi åkte till Santiago i torsdags för att skriva reportage om 11:e September. Alla hade varnat oss för att det skulle vara caos, att man kunde hamna i häkte i 24 timmar utan att få något att äta, bara man befunnit sig i närheten av en demonstration.
Inget av detta märkte vi av,ändå gick vi inne i centrala Santiago vid 12-tiden på natten, men hela staden var knäpptyst, inga människor på gatorna knappt...Kanske att alla var livrädda för att gå ut, men märkligt var det efter att ha blivit varnade för att överhuvudtaget röra sig i stan på kvällen...

Under dagen gick vi till en cermoni utanför La Monedapalatset, man hade lagt rosor vid Salvador Allendes staty och det sjöngs sånger, det såldes nyckelknippor med Allendemotiv, det var säkert ett hundratal människor där, men stämningen var sansad.Jag intervjuade en frälst kommunist som översköljde mig med propaganda, jag fick inte en syl i vädret:)Och så pratade vi med en man som hade levt i exil i sverige i 26 år, han ville hellre prata om Sverige än om Pinochet-tiden i Chile.

På kvällen gick vi till stadion. Tusentals människor blev torterade och mördade där under diktaturen och varje år kommer anhöriga dit den 11:e September för att hedra minnet av dessa människor som blev mördade för sina åsikters skull. När vi kom dit hade det redan varit musikuppträdanden, men hela stadions utsida var upplyst av stearinljus, man hade satt upp bilder på offren,brev, och överallt stod det med stora bokstäver "Ni perdon ni olvido"(varken förlåtelse eller glömska), "Aquí se torturó y asesinó" (här mördade och torterade man).
Jag pratade med Betsave och Athenas vars båda män hade blivit avrättade på stadion, själva hade de levt i exil under många år, Betsave i Belgien och Athenas på Kuba. Det pratade så alldagligt om det som hänt, men det är väl så, att även de mest fruktansvärda minnena blir till en vardag, något man måste leva med.

Och hur var santiago?Fult!
Stora ytor, grå, höga moderna byggnader,skyskrapor, breda avenyer, opersonliga cafeer...Och överallt gick det omkring poliser i militärliknande uniformer. Kanske hade vi otur med vad vi såg, men vi bodde ändå i centrala santiago, gick omkring en hel del och såg inget som var vackert eller bevarat, förutom området Bellavista som påminde lite om Valparaiso med färgstarka byggnader och mycket folkliv.

Vi har också hunnit med att åka slalom utanför santiago, det var första gången jag åkte slalom och det var läskigt men efter ett tag var det kul.

Nu är vi tillbaks i Valparaiso, idag mest gått runt i gränder och fotat, det finns så mycket att fota här..Nu väntar en ny skolvecka och som vanligt gäller det att ha massa självdiciplin för att inte flumma bort, jag tror att det ganska lätt kan bli så att man bara snackar och dricker öl och inte får något gjort här. Jag känner mig dock lite socialt missanpassad, så för tillfället är det ingen risk med det iallafall:)