bakis-dag

Idag är det slapp bakisdag....Känner stort behov av att inte göra något alls, orkar inte ens gå ner till stan...Det är som att hjärnan inte fungerar alls.
Hela veckan har det mest varit skola,(och en del öl-drickande förstås),jag och Hampus försöker styra upp vårt radioprojekt. Vi går frilanslinjen vilket innebär att vi jobbar väldigt självständigt, men vi får också vara med på norden i chile-linjen som är mer praktiskt inriktad på att lära sig filma, göra radio och skriva. Jag känner verkligen att jag vill ta tillfället i akt att lära mig så mycket som möjligt... Vi har också tittat mycket på film och lyssnat på radioprogram...Det finns så mycket engagemang här och det känns som att det ställs krav på det man gör utan att det känns elitistiskt...Det var väl ganska förutsägbart att folkhögskola skulle vara min grej mycket mer än universitetet, men det är verkligen så.Plötsligt känns saker ganska möjliga.

Nu ska jag och Hampus gå ner till ett fik som vi hittade häromdan och som jag tror kommer att bli vårt stamfik..Överallt på de färgglada väggarna hänger små meddelanden som cafegästerna har skrivit på servetter och små pappersbitar och han som jobbar där går runt med en stor sjörövarlapp på ögat. Hela cafet känns väldigt mycket Valparaiso, kreativt och färgstarkt.

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att prata så mycket med chilenare som jag hade velat, det blir ju lätt så eftersom alla på kursen är svenskar...Jag hoppas det kommer, det är så roligt att prata spanska och att prata med folk som bor här känns som det enda sättet att försöka förstå något av dethär landet, att komma dethär samhället nära.
Jag skulle vilja höra människor berätta hur det känns att leva i glömskan av diktaturen, att leva i en vardag som är hyfsat trygg för en del , men historien finns hela tiden där och måste förträngas för att man ska kunna leva vidare, alla dessa människor som torterades och försvann, jag tror jag kommer den mörka historien lite närmare genom att vara här. Man pratar inte så mycket om det, men det som hände är ändå närvarande på något sätt.