Hamnkvarteren

Den magiska känslan hade nästan försvunnit, kanske för att vi bor på kulle som är vacker men bara magisk på ytan, men vi gick i Valpos gamla hamnkvarter och känslan kom tillbaka.
Vi gick in på ett café där som heter Siete Machos, två gamla män satt där och spelade domino, kanske var de gamla sjömän, under bordet hade de en tunna glödande kol som värmde upp stället lite, vi drack sött vin i glas med naggade kanter som kostade ca 3 svenska kronor styck, det spelades knastrig stillsam pianojazz från jukeboxen...Alkoholiserade gamla män kom och gick medans vi satt där, golvet, stolarna och borden var i askavt trä, dammiga CD-skivor och en glödlampa dinglade ner från taket.
Men det bästa var nästan att se H så lycklig, han satt och var helt inne i gubbarnas dominospel och skämtade med alkisarna som kom in...Tack vare hans nyfikenhet hamnar vi på de konstigaste ställena.

Det är nästan bara män som man ser i de gamla hamnkvarteren om kvällarna, ofta sitter de själva vid varsitt litet fyrkantigt bord och tittar på TV på någon bar. Det är något autentiskt med att gå i de kvarteren, känna lukten av skaldjur och fisk och köpa billiga tomater i grönsaksstånden, men man vill aldrig gå långsamt där, man släpper aldrig taget om handväskan. En liten pojke var nära att rycka plånboken ur handen på mig när jag stod och skulle betala grönsaker häromdan, stämningen är faktiskt lite hotfull och ändå gillar jag att gå där på nåt sätt. Tiden har dröjt sig kvar där.