Ett snabbt inlägg innan jag måste gå för att hinna hem innan den skrangliga hissen slutar gå upp till min kulle...För sanningen är att jag är livrädd för att gå hem här på kvällen, jag vet att rädsla inte hjälper ett dugg men den är svår att bli av med, och den krymper mitt utrymme så mycket..
Hem från Buenos Aires idag och det var skönt att vara där, som alla stora städer var den svår att få grepp om, det jag minns bäst är torgen där gamla gubbar sitter på stenbänkar i solen, gröna lummiga träd, gamla vackra hus, och sjufiliga motorvägar som omringar alla parkerna. Och hur människor pratar, jag vet inget språk som är så vackert som argentisk spanska, jag förknippar det med värme och vänlighet och med min vän Amanda som bor i Buenos Aires.
Men det var också en resa som inte hade så mycket med Argentina att göra egentligen.Jag och Sophie lärde känna varandra ganska bra, vi umgicks hela resan och det är alltid roligt att få tillgång till en annan människas värld. Vi var på flatklubbar, och en av gångerna var det riktigt roligt, kan knappt minnas när det var så roligt att gå ut senast..Jag är inte så mycket för separatistiska grejer, men det var riktigt skönt att det nästan inte var några killar där(förutom en äldre man som satt i baren och spanade hela kvällen..), ja, det var så skönt med en frizon, visst finns det tjejer som kan vara på och jobbiga och det är inte ok, men de brukar vara ett undantag, på Buenos Aires gator blir man däremot nästan förvånad om man går förbi ett gäng killar och de inte skriker eller tittar på ett sätt som inte har något med respekt att göra...Jag brukar inte orka bry mig så mycket, men frånvaron av dem var så skön(jag vet att jag generaliserar nu, men ändå..) Det var fint att se tjejer få ta plats, få ta initiativ, få närma sig varandra utan att något stod i vägen. Här i Latinamerika där machismon är så genomsyrande var det faktiskt en enorm lättnad att bli av med den för en stund.
Som sagt, det var en också en resa som inte hade så mycket med Argentina att göra, det var första gången jag var på flatklubb och det kunde varit i vilket land som helst antagligen, men det var intressant att se vilka roller som intas när man är oberoende av den manliga blicken, när man inte behöver någon uppskattning av den.En kvinna såg ut som en riktigt töntig kille med vattenkammat hår och stora solglasögon och stod och dansade fult med tröjan uppdragen, jag känner mig väldigt gammaldags med mitt antropologiska studerande av flatklubben, men hur ofta ser man kvinnor bete sig så på heteroklubbar?
Jag säger inte att flatvärlden inte har sina egna begränsande normer, men jag inbillar mig att det inte är på samma förtryckande vis.
Jag vill aldrig mer bli tilltryckt, förminskad och det är därför jag har så svårt att anpassa mig nuförtiden , tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar