Jag var alltså i Santiago igen för att gå på demonstrationen för Karen Espindola som nekas att göra abort trots att hennes foster inte har några chanser att överleva, kanske kommer hennes foster leva i några timmar efter födseln, kanske kommer det dö innan, men det har inga möjligheter att överleva, det finns ett djupt rotat kvinnohat i dethär landet, jag kan inte se det på något annat sätt.
På demonstrationen stod ett 30-tal kvinnor, ja, det var nästan bara kvinnor, i en ring på ett soligt Plaza de la constitucion utanför presidentpalatset, i mitten hade någon klätt ut sig till en livmoder i rödfärgat skumgummi, kvinnorna stod där med ett stadigt grepp om sina plakat, "om påven vorre kvinna skulle abort vara lagligt" sjöng de, jag kände igen nästan alla från olika kvinno-organisationer som vi har träffat här. De knöt en kedja runt hon som var utklädd till livmoder, sedan gick kvinnorna på ett led med samma kedja mellan sig. efter att ha gått ett varv längs en lummig alle var vi tillbaka på torget igen och plakaten plockades ner...Jag hade väntat mig mer konfrontation, mer folk, men det var en lugn demonstration, lite för lugn, folk gick förbi utan att bry sig märkbart...Men jag hade turen att råka prata med Karen Espindolas mamma som var där, och dagen efter fick jag en intervju med Karen eftersom de skulle till kongresshuset i Valparaiso för att prata med några politiker om Karens situation.
Jag var lite nervös när vi skulle träffa Karen, ville så gärna att det skulle bli en bra intervju. Hon är så modig som går ut i media med dethär, hon säger att det är ett sätt för henne att bearbeta all sin ilska och sorg.
söndag 2 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar