längtan efter de nya vindarna

H är tillbaks, allt känns så mycket lättare än innan...Tänk att jag har en pojkvän som har Jackson Five- frisyr, jag tycker det är ganska coolt...

Och jag börjar bli lite mer stabil tror jag, det är skönt att ha ett ordentligt hem igen. Och det är så skönt att sitta och dricka kaffe med H på vandrarhemmet där på övervåningen, utsikten över kullarna med sina kråkslott och den gamla hissrälsen som lutar mot en av kullarna, de två vita hissarna ser ut som två små fyrkanter från fönstret och de går ständigt upp och ner för rälsen. Och havet som glittrar och en svart blänkande skyskrapa och de gamla rosa och blå husen i hamnkvarteren, sandstränderna borta i Viña del Mar där det pågår en helt annan verklighet än i Valpo,det är en hel värld att betrakta från fönstrena på övervåningen.

Idag såg jag ett rån från mitt fönster igen, jag blir inte ens förvånad längre. Det var en ljus ung tjej som blev rånad, jag hörde ett långt gallskrik och hundarna som skällde som tokiga och när jag sprang fram till fönstret såg jag tjejen som sprang efter rånaren för att försöka få tillbaka sin väska och en hel drös med människor som stod på torget och bara tittade helt passiva.

Jag börjar fatta att det är ganska ohållbart att bo kvar på ett ställe där jag inte kan gå ner till affären på andra sidan torget utan att riskera att nån liten kille med keps sliter av mig väskan. Men jag hatar att bli så begränsad av små killar som oftast är mycket yngre än jag själv och jävligt fega.

Jaja, nog med klag, snart ska vi iväg och resa lite, tror det är vad som behövs, helst skulle jag vilja åka någonstans på landsbygden där det känns som att inget ont kan hända en, någonstans där luften går att andas ordentligt...Nya vindar mot ansiktet och nya sinnesrörelser och lukter är vad jag behöver just nu.