Tillbaka i La Paz efter en tyst dag och en tyst natt pa on Isla del Sol, som ligger vid Titicacasjon, alldeles nara gransen till Peru...
Innan dess var vi en dag i Copacabana som ocksa ligger precis vid sjon, men som ar betydligt turistigare, vi var dar med hon, kvinnan som hjalpte oss att komma hem nar vi bodde en natt i det omrade som vi fick hora var bland de farligaste i La Paz...Hon ville garna visa oss omradet runt Titicacasjon, sa vi akte dit tillsamans, hon ar valdigt omtanksam, det marks dock vilken samhallsklass hon kommer fran...Det ar inte bara pa hennes ljusa hud man marker det, det ar sattet att ta for sig, de självsäkra gesterna. Och det var dedar pastaendena,som jag inte vill citera just nu, men som tydde pa att hon aldrig hade haft nagon djupare kontakt med nagon annan samhallsklass an sin egen...
Sedan tog vi alltsa baten till Isla del Sol igar, jag och H, for forsta gangen pa lange kande jag mig alldeles rofylld, sma bruna grisar sprang omkring och asnor stod fastbundna och betade, det enda som hordes var ljuden av djuren.Och landskapet var brungrönt och kargt, bergen såg liksom räfflade ut av stenmurar och odlingar.
Vi lyckades missa båten tillbaka till Copacabana, men det var vi egentligen ganska glada för..Vi hittade ett vandrarhem med utsikt över sjön från vårt fönster, ägaren var en kvinna med pigga ögon, hon såg frisk och väderbiten ut och hade vackra indiankläder, på morgonen satt vi och drack kamomillte för att värma oss, vi tittade ut genom fönstret där färgerna lyste i regnet och en åsna stod och betade i trädgården, jag ville bara stanna där i tystnaden.
Jag tänker att invånarna på Isla del Sol, till skillnad mot i t.ex. Coroico, verkligen har lyckats med att ta emot turister utan att turisterna tar över och exploaterar, man har inte byggt några lyxhotell med swimmingpool, det finns inga Karokebarer, allt detdär är så skönt att slippa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar