barerna vid Plaza Echaurren

Det har varit dagar med ganska mycket jobb, vi hänger mycket nere i hamnkvarteren, vi vill göra en bok därifrån med intervjuer och bilder...

Hade det här varit i början av min tid här i Valpo så hade jag varit hänförd av alla udda personligheter, de skitiga gatorna, de trasiga husfasaderna...

Men min blick är inte ny längre och precis som var som helst så kan det vara ganska jobbigt, lite sorgligt, att prata med människor som fått tankarna diffusa och blickarna dimmiga av alkohol och droger.

Vi pratade med en man i 70årsåldern som har hängt i hamnkvarteren väldigt många år, varje dag vid samma tid går han till en bar på torget där som heter Liberty, det är hans "oficina", han sitter där med ett glas vin och tittar ut i luften eller konverserar, till skillnad mot många andra där är hans blick klar och klok. Och han berättade, som så många andra, hur hamnkvarteren förr var fulla av liv, av nattklubbar och bordeller(jag vill nu inte romantisera prostitution...) och dansande människor och sjömän.Det var inte alls lika mycket droger och brottslighet som nu, berättar han.

Sedan, under diktaturen,kanske på grund av utegångsförbuden, stängde många av ställena och öppnade aldrig mer. Det är så vemodigt med de gamla nyonskyltarna på de stängda nattklubbarna.De heter saker som Kennys Disco Bar...Och på torget ligger människor utslagna.

Men en av nattklubbarna finns kvar, det är två systrar som äger stället, dörren till baren har en kedja så att inte vem som helst kan komma in. Och därinne flimrar neonlampor i rött och grönt, möblerna är mörkbruna i trä och hela baren har ett skumt, rött ljus, i taket hänger en stor discokula. När vi har varit där har det varit nästan tomt, de som knackar på är ofta välklädda män, de köper sällan något i baren men de pratar en stund med systrarna, sedan går de in på toaletten och sedan går de ut igen. Inte vet jag vad det är de köper, men jag antar att det är kokain.

Alicia, en författarinna vi har pratat med, berättade att om man gick ut vid 22-tiden på kvällen aldrig behövde vara rädd. Nu ligger gatorna mörka och nästan helt öde om kvällarna.