...hur perspektiven förändras

Jag känner mig fortfarande så bitter!!Det går liksom inte över.

En så stor frustration som jag inte riktigt kan sätta fingret på, det är så mycket som har rörts upp, jag är så trött på gringo-föraktet i denhär staden, jag är så väldigt trött på det. Och ja, jag vet, det är en komplicerad rasism som man kan ha förståelse för, men jag orkar inte vara förstående och ödmjuk längre, jag tänker att jag måste kunna ställa krav på människor här på samma sätt som jag skulle göra i Sverige, rasism är alltid rasism, varför ska min hudfärg och mitt kön spela någon roll?

När man har bott här ett tag tycker man inte längre att inskränkhet är charmigt, även om det är inlindat i vänster-romantik och slagord.Ju mer distansen minskar, ju mer blir vissa av "the locals" inte så mycket charmigare än i någon rasistisk småstad i Sverige.Märkligt hur perspektiven förändras...