marken har skakat under våra fötter

Marken har skakat under våra fötter det senaste dygnet.Kändes overkligt, mest var det igår eftermiddag då golvet på skolan plötsligt började skaka,julgranen med allt sitt pynt vajade, det pågick inte mer än en halv minut, men det kändes så overkligt, jag har aldrig riktigt kännt av naturens krafter på det sättet innan.

Det är konstigt att killar som är 10 år yngre än mig kan kännas mer hotfulla än en jordbävning, där ser man vad irrationell rädslan är...Och känslor är alltid så mycket verkligare och påtagligare än det rationella tänkandet och jag tycker det är läskigt vad en känsla kan göra med en, hur den kan styra ens tal och blickar och handlingar och ens bemötande med andra människor.Jag förstår nu lite bättre folk som blir dumma i huvudet och som låter rädslan totalt dominera och styra deras värderingar och beslut.

Marken har skakat under våra fötter och också i övrigt har livet kännts lite caos. Just nu bor jag på tre ställen känns det som: på skolan, på min kulle och på en madrass i vardagsrummet hemma hos Sofie, Victor och Karin. En Engelsman bor där också, som bor i Danmark och som skrattar när jag inte förstår ett ord av vad han säger på danska.

Idag har vi julavslutning, jag och Julia ska göra glögg. Snart är det jul. Jag försöker lugna ner mig.Men hela livet känns som splittrade glasskärvor.Jag har snöat in på vår dokumentär också, tror jag har blivit lite knäpp av att sitta själv och redigera så mycket.

Någon sa att man blir vemodig av att vara i Valparaíso och det stämmer nog. Det är på många sätt en paradisisk stad med havet som vilar lugnt och blåglittrigt från fönstret här från skolan och de grönlummiga träden nu på vårsommaren och taken som bländar i solen. Men något som är så vemodigt, kanske den rostiga plåten som är fastspikad på husen, kanske de gamla kråkslotten med torn i gammalt trä, jag vet inte. Kanske skillnaden mellan nu och innan Panamákanalen byggdes och Valparaíso var en viktig handelsstad på grund av sin hamn. Nu finns det få jobb här, jag tänker att all dendär frustrationen över de nutida sociala och ekonomiska förhållandena också skapar vemod.