mera depp

Det har varit en fruktansvärd vecka.

Några dagar efter att domdär idioterna sprang iväg med min ryggsäck så bevittnade jag ett ganska brutalt rån.

Värre än själva rånet var att det var fullt med folk på torget och att ingen låtsades som någonting. Kvinnorna som blivit rånade var uppenbart skärrade förstås, den ena hade blivit nerknuffad på marken och när hon efter ett tag reste sig upp höll hon fortfarande ett krampaktigt tag om två tygband, handtagen till väskan som rånaren måste slitit eller skurit av.

Ok att ingen grep in under själva rånet, det är illa det med men jag kan förstå att folk är rädda och dessutom gick det väldigt fort. Däremot, att att ingen kom fram till dem efteråt och ens frågade hur de mådde, det kändes helt fruktansvärt, är turistföraktet så starkt eller är folk bara allmänt ego?

Det känns som att jag håller på att bli tokig, jag vaknar om nätterna och tycker att ljuden från hamnen låter som människor som skriker, jag noterar alla röster och fotsteg därute på gatan och fåglarna kvittrar ihärdigt, hysteriskt.

Så länge jag är med folk går det bra, men ensam blir jag tokig, paranoid.

Jag hoppas dethär går över snart, eventuellt ska jag sova i mina klasskompisars hus tills jag lugnar ner mig.Snart kommer H också, jag tror att allt kommer kännas mycket bättre då.

Det är väl bara att inse att jag har levt i en bomullsvärld innan. Men dethär känns som ett vidrigt intrång i mitt liv, saker som betydde minnen och kärlek för mig och som bara är borta, och jag som aldrig mer kommer kunna låta tankarna fladdra iväg när jag går ute på gatorna, jag som knappt vill gå ensam ute på gatorna just nu. Och rädslan som tar så mycket energi att andra saker, viktiga saker, hamnar i bakgrunden.

Jag får höra att jag ska tänka på att inte se rädd ut, och jag vet att de som säger så inte förstår hur det är, när man känner sig svag på det sättet som jag känner mig just nu är det inte så jävla lätt att gå med säkra steg och titta folk i ögonen.

Som tur är finns det väldigt fina människor här, idag har jag varit hos Julia och Klara och ätit linsgryta, det var väldigt trevligt att sitta där på deras altan och bara prata och prata om allt möjligt.